Hundratals personer blev tillbakaträngda och kunde inte komma i närheten av vattnet. Många blev bittert bedragna; ty då de efter många ansträngningar och smärtor slutligen lyckades att nå fram till dammen, dog de på brädden av den utan att få tillfälle att bli den, som steg ned först i vattnet. Man hade uppfört några skjul omkring stället, så att de sjuka kunde få skydd mot solens brännande strålar och nattens kyla. Några olyckliga lidande tillbringade natten i pelargångarna och släpade sina sjuka kroppar till den helbrägdagörande dammen dag efter dag i det fåfänga hoppet att erhålla lindring.