Den gudomlige läraren fortfor med sitt tal och framlade en annan liknelse, som lyder så här: ”Jesus sade: ’Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.’” (Markusevangeliet 4:26-29) Den säd, som här omtalas, är Guds ord, vilket sås i hjärtat och blir fruktbärande genom Guds nåd. Om sannigen en gång fastnar i hjärtat, skall den sedan växa upp och bära frukt. Människans liv och karaktär visar vad slags säd såddes där; men det tar en människas hela livstid för att uppodla säden. Sanningens grundsatser, som en gång blivit sådda i själen, måste bringas till utövande i livets dagliga förehavanden. En kristens karaktär utvecklas gradvis, liksom en naturlig växt genomgår sina utvecklingsstadier. Men tillväxten fortgår alltid stadigt. Såsom det sker i naturen, så sker det i nådens rike: plantan måste antingen växa eller dö.