De gingo över bäcken Kidron och närmade sig Getsemane. Här stannade Jesus, så att hans lärjungar kunde påminna sig de undervisningar, han hade givit dem på den ängslans natt, då han gick med dem till örtagården. Han såg åter på det vinträd, som han då hade brukat såsom en sinnebild, vilken skulle föreställa hans församlings förening med honom själv och hans Fader; och an uppfriskade minnet härom på nytt genom att omtala för sina lärjungar de intrycksfulla sanningar, som han då hade förklarat för dem. Överallt omkring dem funnos minnesmärken på Jesu oändliga kärlek. Även de lärjungar, som vandrade vid hans sida och voro så kära för honom, hade övergivit honom i hans förödmjukelsens stund, då han bäst behövde deras sympati och tröst.