Ofta verkade israeliterna oförmögna eller ovilliga att förstå Guds avsikt med hedningarna. Ändå var det just denna avsikt, som hade gjort dem till ett utvalt folk och hade skaffat dem en ställning, som ett oberoende folk bland jordens olika folkslag. Abraham, deras far, som Gud först slöt förbund med, hade kallats att gå ut från sin släkt till de områden, som låg längre bort, för att vara ett ljus för hedningarna. Även om löftet till honom omfattade efterkommande lika talrika som sanden i havet, så var det inte på grund av något själviskt syfte, som han skulle bli grundare till ett stort folk i Kanaans land. Guds förbund med honom omfattade alla jordens folk. ”Jag skall välsigna dig”, förklarade Jehova, ”och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” 1 Mos. 12:2, 3