Under fyrtio år skulle Jeremia stå inför folket som ett vittne för sanning och rättfärdighet. I en tid med ett avfall utan like skulle han i livsföring och karaktär vara ett exempel på tillbedjan av den ende sanne Guden. Under den förfärliga belägringen av Jerusalem skulle han vara Jehovas språkrör. Han måste förutsäga nedgången för Davids hus och förstörelsen av Salomos vackra tempel. När han satt i fängelse på grund av sina oförskräckta yttranden, skulle han fortfarande tala i klartext mot synd på högsta ort. Föraktad, hatad och förkastad av människor skulle han slutligen bevittna den bokstavliga uppfyllelsen av sina egna profetior om den nära förestående domen, och delta i den sorg och det lidande, som skulle följa på förstörelsen av den stad som var dömd till undergång.