På en av de bredaste gatorna hade en plattform av trä uppförts. Den var på varje sida omgiven av de sorgliga påminnelserna om Juda försvunna prakt. Uppe på plattformen stod Esra, som nu var en gammal man. På hans högra och vänstra sida stod hans levitiska bröder samlade. Då de såg ned från plattformen, svepte deras blickar över ett hav av huvuden. Förbundets barn hade samlats från hela landsbygden runt Jerusalem. ”Esra prisade HERREN, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: ´Amen, Amen´! Och de böjde sig ner och tillbad HERREN med ansiktet mot marken.”