Många rådgivare hävdar att varje önskan modern har bör tillfredsställas. Om hon längtar efter en viss sorts mat, oavsett hur skadlig den är, bör hon fritt få ge efter för sin aptit. Ett sådant råd är felaktigt och skadligt. Under inga omständigheter bör moderns fysiska behov försummas. Två liv är beroende av henne, och man bör kärleksfullt ta hänsyn till hennes önskningar och generöst förse henne med det hon behöver. Men vid denna tid, mer än vid någon annan tid, bör hon, när det gäller mat och allt annat, undvika allt som kan försvaga hennes fysiska eller mentala styrka. Genom ett bud från Gud själv står hon under den allvarligaste förpliktelse att öva självbehärskning.—Hälsa för hela Människan, 320, 321, 1905