Denna institution bestod av medlemmar, som valdes ibland prästerskapet och ibland folkets förnämsta ledare och lärare. Översteprästen fungerade vanligen som ordförande. Alla dess medlemmar skulle vara erfarna män, dock ej för gamla. De skulle vara lärda män, som inte endast var bevandrade i judarnas religion och historia, utan skulle även besitta allmänna kunskaper. De skulle vara fria från kroppsligt lyte, och de måste vara gifta män och fäder, vilka kunde förväntas vara mera hänsynsfulla och mänskliga, än andra. De höll sina sammanträden i rum, som stod i förbindelse med helgedomen i Jerusalem. Under den tid, då judarna var ett oberoende folk, var Stora Rådet deras högsta myndighet, ägande såväl världslig som andlig makt. Fastän det lydde under de romerska landshövdingarna, utövade det fortfarande ett mäktigt inflytande både i fråga om borgerliga och religiösa angelägenheter.