Sadducéerna hade inte varit fullt så hätska mot Jesus, som fariséerna, fastän de ej på något sätt var gynnsamt stämda mot Honom. Men deras hat hade inte varit så bittert. Nu blev de emellertid grundligt oroade. De trodde inte på uppståndelsen från de döda. Med stöd av den så kallade vetenskapen påstod de, att det var en omöjlighet för den döda kroppen, att åter få liv. Men genom några få ord av Jesus hade deras teori blivit kullkastad. De visade sig vara okunniga både om Skrifterna och om Guds kraft. De kunde inte se någon möjlighet, att utplåna det intryck, som detta under gjort på folket. Hur kunde man skilja människorna från Honom, som rövat från graven dess byte? Lögnaktiga rykten sattes i omlopp, men ingen kunde förneka undret. Och hur de skulle omintetgöra dess verkan, visste de inte. Hitintills hade sadducéerna inte uppmuntrat fariséerna i deras plan, att bringa Jesus om livet. Men efter Lasarus’ uppståndelse kom de till den slutsatsen, att endast Hans död kunde tysta ned Hans djärva förkastelsedom över dem.