När denna församling blev vägd på helgedomens vågskål, visade det sig att den saknar något, den hade övergett sin första kärlek. Det sannfärdiga vittnet förklarar: "Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skulle och har inte tröttnat." (Upp. 2:2 - 3). Trots allt detta är det något som församlingen saknar. Vilken livsviktig brist handlar det om? "Du har övergett din första kärlek." Är det inte likadant med oss? Läran kan vara rätt, vi kan avsky falsk lära och inte acceptera dem som avviker från principerna, och vi kan arbeta intensivt. Men i sig självt är inte detta tillräckligt. Vilka är våra motiv? Varför uppmanas vi att vända om? "Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek."