På s. 145 (285) i början av kapitlet kommer du att få se att uttalandet gäller nödens tid. Då kommer Guds röst att befria de heliga. Läs själv uttalandet. Det är en noggrann återgivning av det jag skrev första gången. "Himlen öppnades och stängdes, och allt befann sig i rörelse. Fjällen svajade som säv i vinden, och klippstycken slängdes runt överallt. Sjön kokade som i en gryta och kastade stenar upp på land. Och då Gud förkunnade dagen och stunden för Jesu återkomst och kungjorde det eviga förbundet för sitt folk, gjorde han en paus mellan varje mening, och orden rullade som tordön över jorden."