Upproret hanterades så sakta och försiktigt, att många som först kände skräck och avsky inför tanken på uppror, blev påverkade av rebellerna till att betrakta det som rätt och riktigt. Tusentals förenade sig med Sydstatskonfederationen, som inte skulle ha gjort det om snabba och kraftfulla åtgärder hade vidtagits av vår regering under ett tidigt skede av upproret, trots att den då var så illa förberedd för krig. Nordstaterna har förberett sig för krig sedan dess, men upproret har stadigt ökat och utsikterna för att det ska kuvas är inte bättre nu än de var för flera månader sedan. Tusentals människor har mist livet och många har återvänt hem lemlästade och invalidiserade för livet. Deras hälsa är förstörd, deras jordiska framtidsutsikter är för alltid fördärvade och ändå har så litet vunnits! Man har fått tusentals att ta värvning i tron att syftet med detta krig var att utrota slaveriet. Men nu när de är fast upptäcker de att de har blivit lurade och att syftet med detta krig inte är att avskaffa slaveriet, utan att bevara det som det är.