I den syn jag fick den 25 december 1865, såg jag att hälsoreformen var en omfattande verksamhet, nära förbunden med sanningen för vår tid och att Sjundedags Adventisterna borde ha ett sjukhem. Där kunde sjuka behandlas för sina sjukdomar och även lära sig hur de kan ta hand om sig själva för att förebygga sjukdomar. Jag såg att vårt folk inte borde förbli likgiltiga i denna fråga och låta de rika ibland oss att resa till landets populära vattenkurorter för att återfå hälsan. Där skulle de snarare möta motstånd mot sin syn på religiös tro, än sympati för den. De som är försvagade av sjukdom lider inte bara brist på fysisk, utan också på andlig och moralisk kraft. Sjuka, samvetsgranna sabbatshållare kan inte ha lika stor nytta av behandlingen på ett ställe där de hela tiden ska vara på sin vakt, för att inte kompromissa med sin tro och vanära sin bekännelse, som på ett institut vars läkare och ledare är överens om de sanningar som hör ihop med den tredje ängelns budskap.