En del av våra tjänande bröder har glidit med utan att gå på djupet i sitt arbete och få grepp om människors hjärtan. De har ursäktat sig med den tanken, att bror och syster White kommer att få fram det som de saknade, att de är särskilt lämpliga för denna uppgift. Dessa män har arbetat, men inte på rätt sätt. De har inte burit bördan. De har inte hjälpt till där det behövs hjälp. De har inte rättat till brister, som behövde rättas till. De har inte satt sig in i människors behov, med hela sitt hjärta, sin själ och sin kraft. Tiden har gått och de har inte fått något ut av det. Problemen med deras brister faller tillbaka på oss. Och de uppmuntrar folk att se på oss och för fram den tanken att ingenting annat än vårt särskilda vittnesbörd kan slutföra uppdraget. Detta är Gud inte tillfreds med. Predikanter borde ta på sig ett större ansvar och inte hysa den tanken, att de inte kan föra fram det budskap, som kommer att hjälpa folk där de behöver hjälp. Om de inte kan detta, bör de stanna i Jerusalem tills de är utrustade med kraft från höjden. De borde inte gå in i ett arbete som de inte kan utföra. De borde gå gråtande fram, bära värdefull säd och glada återvända från sina ansträngningar och föra sina kärvar med sig.