Många ser på det stora verk som skall uträttas för Guds folk och deras böner går upp till Honom om hjälp till den stora skörden. Men, om hjälpen inte kommer på just det sätt som de väntar sig, vill de inte ta emot den, utan vänder sig från den, som det judiska folket vände sig från Kristus, när de var besvikna över Hans uppenbarelse. Alltför mycket fattigdom och förödmjukelse utmärkte Hans ankomst och i sin stolthet avvisade de Honom som kom för att ge dem liv. I detta ville Gud att församlingen skulle ödmjuka sina hjärtan och se det stora behovet av att ändra sina vägar inför Honom, så att Han inte skulle hemsöka dem i domen. Många som bekänner sig vara gudfruktiga gör den yttre prydnaden långt mer betydelsefull än den inre. Om församlingen helt hade ödmjukat sig själv inför Herren och rättat till sina tidigare fel så mycket, att de hade kommit Hans sinne till mötes, skulle de inte vara så bristfällig med att uppskatta en karaktärs högtstående moral. |