Jag såg, att du saknade självkännedom. Du har en egenrättfärdighet som bedrar dig när det gäller dina andliga färdigheter. Tidvis har du märkt något av Guds Andes påverkan. Du är emellertid främmande för att förvandlas genom sinnets förnyelse. ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. ” (Rom. 12:2). Du har inte gjort denna erfarenhet. Därför saknar du ankare. Du är inte en kristen, men trots detta har det sagts till dig i hela ditt liv att du är en naturlig kristen. Du har tagit det för givet att du var rättfärdig i dig själv, samtidigt som du var långt ifrån accepterad av Gud. Detta bedrägeri har ökat i takt med din uppväxt och har blivit starkare med din styrka och hotar att visa sig vara din ruin. Dina föräldrar har varit rädda om sina barn och om rapporter om visad likgiltighet har framförts till dem av deras barn, har de blivit intresserade och genast stått upp och visat förståelse för barnen och därmed stått direkt i vägen för deras andliga välfärd.