Dessa personer hade ingen erfarenhet av reformationsarbetet eller av helgelse genom sanningen. De var grova och okultiverade. De hade aldrig erfarit något av den kommande världens ljuva, rena förfining. De hade aldrig erfarit gudsfruktans mysterium. Inte heller hade deras hjärtan känt vördnad inför detta. De jämställer gudomliga och eviga ting med allmänna saker och talar om himlen och Jesu återkomst på samma sätt som de skulle tala om en häst. De har en ytlig kunskap eller teori om sanningen, men utöver detta var de okunniga och obildade. Dess principer har inte fått grepp om deras liv och fört dem till att avsky självet. De har aldrig sett sig själva i det ljus som Paulus såg sig själv, och som fick honom att se de moraliska bristerna i sin karaktär. De har aldrig krossats av Guds lag och har inte skilt sig själva från sina orenheter och sin besudling. Den sysselsättning som några i denna grupp föredrar är att delta i tomt prat och att vara lättsinniga. Detta har de gjort till en vana och låtit det ske vid tillfällen som skulle ha karakteriserats av högtidlig meditation och helgelse. Därigenom visar de en brist på sann moral och förfining och har gått miste om respekt och uppskattning från känsliga personer, som annars inte hade någon kunskap om sanningen. Denna grupp störtade sig själv in i en ström av frestelse och hölls kvar där fienden kunde styra dem med framgång. Han har med lätthet kontrollerat deras hjärtan och tankar och fördärvat deras kristna erfarenhet så att de med all sannolikhet inte kommer att kunna komma loss igen ur hans snara och få en sund erfarenhet.