Om ni hade försökt visa att Gud hade accepterat er, och sökt efter himmelriket och Kristi rättfärdighet, skulle ni ha utfört Kristi gärningar. De fattiga, änkorna och de faderlösa skulle ha framkallat den ömmaste medömkan och förståelse. Ni skulle ha intresserat er för dem och behandlat dem på samma sätt som ni skulle vilja att er hustru och barnen skulle behandlas om de var beroende och plågade av världens kalla nåd och onåd eller av känslokalla, hjärtlösa bekännande kristna. Det har hos er funnits en sorglig, okänslig, hjärtlös försummelse av den olycklige. Ni har tjänat era egna intressen, oavsett vilka deras stora behov har varit. Gud kan inte välsigna er innan ni ser er stora synd när det gäller dessa saker.