Själens starka moraliska krafter är tro, hopp och kärlek. Om dessa är overksamma kan en pastor vara aldrig så ivrig och nitisk, men hans arbete kommer inte att godtas av Gud och han kan inte åstadkomma det som är gott i församlingen. En Kristi tjänare som frambär Guds allvarliga budskap till folket, borde alltid handla rättvist, älska nåd och vandra ödmjukt inför Gud. Kristi Ande i hjärtat kommer att väcka alla inte krafter för att ge näring och skydd åt fåren i hans fålla, som en trogen och sann herde. Kärleken är den gyllene kedja, som binder troende hjärtan till varandra med frivilliga band av vänskap, vänlighet och trogen trofasthet, och som binder själen till Gud. Det finns en tydlig brist på kärlek, medlidande och deltagande ömhet bland bröderna. Kristi tjänare är alltför kyliga och hjärtlösa! Deras hjärtan glöder inte av ömt medlidande och uppriktig kärlek. Den renaste och mest upphöjda hängivenhet för Gud är den som visar sig i den ivrigaste längtan och ansträngningar att vinna människor för Kristus. Orsaken till att pastorer som predikar sanningen för vår tid inte är mera framgångsrika, är att de saknar, i hög grad saknar tro, hopp och kärlek. Det finns möda och strider, självförnekelse och hemliga inte prövningar för oss alla att möta och bära. Det kommer att vara sorg och tårar över våra synder. Det kommer att vara ständiga strider och vaksamhet blandat med ånger och skam på grund av våra brister.