Om dessa unga män skulle vara till välsignelse någonstans, borde det vara hemma. Om de ger efter för sina böjelser istället för att ledas av väl övervägda och förnuftiga beslut, gott omdöme och ett känsligt samvete, kan de varken vara till välsignelse i samhället eller i sin fars familj. Deras framtidsutsikter kan var i fara både i denna världen och i den tillkommande. Många unga får intrycket att deras tidiga år inte är till för att bära omsorger utan kan slösas bort på onyttig sport, på skämt och gyckel och på dumma infall. Medan de är upptagna av tokigheter och sinnliga nöjen, tänker somliga inte på något annat än stundens tillfredsställelse. Deras längtan efter nöjen, deras längtan efter kompisar, för prat och skratt, växer allteftersom de ger efter för sina böjelser. De förlorar all smak för livets allvar och hemmets plikter verkar ointressanta. De tycker inte att det är tillräcklig omväxling och de blir rastlösa, retliga och irriterade. Dessa unga män borde se det som sin plikt att göra hemmet lyckligt och glatt. De borde ge solljus till hemmet istället för en skugga av onödig klagan och missnöje.