Guds anspråk kommer först. Vi gör inte Hans vilja genom att ge Honom det som blir över av vår inkomst, när alla förmenta behov har tillfredsställts. Innan någon del av vår inkomst är förbrukad, borde vi lägga åt sidan och ge Herren den del Han gör anspråk på. I det gamla förbundets tid brann alltid ett tackoffer på altaret, och på så sätt visades människans ständiga förpliktelse mot Gud. Om vi har framgång i våra världsliga affärer är det därför att Gud välsignar oss. En del av denna inkomst borde användas för de fattiga, och en stor del i Guds verk. När vi ger Gud det Han fordrar, kommer återstoden att helgas och välsignas för vårt eget bruk. Men när en människa rövar från Gud genom att undanhålla det som Han fordrar, vilar Hans förbannelse över det hela.