För att illustrera den gudomliga sanningen använde Han bilder som de kände till från naturen. Hjärtats mark bereddes därigenom för den goda säden. Han lät sina åhörare känna att Han delade deras intressen, att Hans hjärta slog i takt med deras i sorg och glädje. Samtidigt såg de i Honom en uppenbarelse av makt och myndighet som vida överträffade deras högst ansedda rabbiners. Kristi undervisning utmärktes av en enkelhet, värdighet och kraft som hittills varit dem okända, och deras spontana utrop var: "Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar." (Joh. 7: 46.) Folket lyssnade till Honom med glädje, men prästerna och ledarna - som själva svikit sitt förtroende att slå vakt om sanningen - hatade Kristus just för den nåd Han uppenbarade, och som drog massorna från dem, då dessa hellre följde livets Ljus. Genom deras inflytande förkastade den judiska nationen Återlösaren, då de inte kunde förstå Hans gudomliga natur.