Josef som kallades från en fängelsehåla där han betjänade fångar och var ett offer för otacksamhet och illvilja, visade sig trogen förbundet med himmelens Gud. Och hela Egypten förundrade sig över denne mans visdom, som blivit undervisad av Gud. Farao ”satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet”. (Ps. 105:21, 22.) Inte endast för folket i Egypten utan även för alla de nationer, som var förbundna med detta mäktiga kungarike, uppenbarade sig Gud genom Josef. Han önskade att göra honom till en ljusbärare för alla folk, och han satte honom närmast tronen i världens största imperium, för att det himmelska ljuset skulle lysa när och fjärran. Genom sin visdom och rättvisa, genom renheten och godheten i sitt dagliga liv, (220) genom sin hängivenhet för folkets intressen – och det folket var en nation av avgudadyrkare – var Josef Kristi representant. I sin välgörare, till vilken hela Egypten vände sig med tacksamhet och pris, skulle detta hedniska folk och med dem alla tillhörande nationer, kunna se sin Skapares och Återlösares kärlek.