Försummade tillfällen Den gode samaritens anda är inte så utbredd i våra församlingar. Många, som befinner sig i nöd, har blivit förbigångna, liksom prästen och leviten gick förbi den sårade och slagne främmande man, som hade lämnats döende vid vägkanten. Just de, som behövde den gudomlige Helbrägdagörarens kraft till att behandla deras sår, hade övergetts (295) och inte uppmärksammats. Många har handlat som om det vore tillräckligt att veta att Satan hade lagt ut sin snara för en själ och de kunde gå hem och inte bekymra sig över det förlorade fåret. Det är uppenbart att de, som visar en sådan anda, inte har haft del av gudomlig natur, utan i stället har Guds fiendes egenskaper. |