Kristus kunde ha lyft på locket till vetenskapens största sanningar. Han kunde ha löst gåtor, som krävt hundratals års ansträngning och studium för att tränga in i. Han kunde ha kommit med idéer på forskningens område, som skulle ha satt igång tänkandet och lett till uppfinningar intill tidens slut. Men det gjorde Han inte. Han sade ingenting för att stilla nyfikenheten eller för att tillfredsställa människors äregirighet, genom att öppna dörrarna till världslig storhet. Med all Sin undervisning förde Kristus människors sinnen i beröring med den Oändliges sinne. Han manade inte folket att granska människors teorier om (202) Gud, Hans ord, eller Hans verk. Han lärde dem att se Gud såsom Han ger Sig tillkänna i Sina verk, i Sitt ord och genom Sin försyns skickelser.