Han var satt till församlingens vårdare och måste hava akt på själarna såsom en, den där måste avlägga räkenskap inför Gud. Skulle han då icke fästa något avseende vid underrättelserna om deras laglöshet och oenighet? Säker igen, och den varning han sände dem var lika mycket skriven under ingivelse av Guds Ande som alla hans övriga epistlar. Men då tillrättavisningarna anlände, förblevo många oförbättrade. De intogo den ståndpunkten; att Gud icke talat till dem genom Paulus, utan att Paulus blott sagt dem sin mänskliga mening; och att, deras eget omdöme vore lika gott som hans. Sådant är ock förhållandet med många av vårt folk, som avvikit från de gamla stigarna och följt sitt eget förstånd. – Vittnesb., s. 42-44