Gud har aldrig lämnat Sin församling utan ett vittnesbörd. I alla scener med prövningar och vedermödor, med motstånd och (405) förföljelse under moraliskt mörker, som församlingen har gått igenom, har Gud haft människor på plats i rätta ögonblicket, som har varit beredda, att ta itu med Hans verk på olika nivåer, och föra det framåt och uppåt. Genom patriarker och profeter uppenbarade Han Sin sanning för Sitt folk. Kristus var Hans forna folks lärare lika sant, som då Han kom till världen iförd mänsklighetens kläder. Med Sin härlighet dold i mänsklig gestalt, visade Han Sig ofta för Sitt folk och talade med dem, »ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan.« {Andra Moseboken 33:11.} Han, deras osynlige Ledare, var inhöljd i eld- och molnstoden, och talade till Sitt folk genom Mose. Guds röst hördes genom profeterna, som Han hade bestämt till ett särskilt verk och till att bära fram ett särskilt budskap. Han sände dem, för att upprepa samma ord om och om igen. Han hade berett ett budskap för dem, som inte var enligt människors vilja och vägar, och detta lade Han i deras munnar och lät dem förkunna. Han försäkrade dem om, att den Helige Ande skulle ge dem språkförmåga och de rätta orden. Han, som kände hjärtat, tänkte ge dem ord, med vars hjälp folket kunde nås.