Särskilt Josef utsattes för sådana frestelser som ofta drabbar människan, när levnadsvillkoren drastiskt förändras. Från att ha varit mycket väl omhändertagen hemma, blev han slav hos Potifar. Efter en tid vann han Potifars förtroende och blev både hans förtrogne och kompanjon, han blev affärsman med en bakgrund av studier, skarp iakttagelseförmåga och kontakt med människor. Det gjorde Josef till en framstående administratör. När han sedan anklagades på falska grunder kastades han i Faraos fängelsehåla som statsfånge och där satt han utan minsta hopp om upprättelse eller frigivning. I en nationell kris blev han sedan ombedd att stå i spetsen för hela riket. Vad var det som gav honom kraft att hålla sig trogen mot sina ideal?