Efter att ha presenterat för dem dessa stora sanningar om Sitt verk i samarbete med Fadern, flätade Han samman Sina påståenden med de vittnesbörd, som hade burits om Honom: ”Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. Ni har sänt vittnesbörd till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.” {Verserna 30-35.} Från Sin sublima höjd läste Han deras hjärtans hemligheter och påminde dem om, att de under en tid hade accepterat Johannes som en Guds profet och glatts åt hans budskap till dem. Han bekräftade, att Johannes’ uppdrag enbart var, att bereda vägen för Honom Själv, som profeten vittnade om var Messias, världens Återlösare.