I templet i Jerusalem fanns en skiljevägg, som skilde den yttre förgården från den inre. Hedningar fick komma in på den yttre förgården, men det var bara tillåtet för judarna, att stiga in på den inre. Hade en samarit passerat denna heliga gräns, skulle templet ha vanhelgats och han skulle ha fått plikta med livet för dess förorening. Men Jesus, som praktiskt taget var grunden och upphovsmannen till templet – vars gudstjänster och ceremonier bara var en bild av Hans stora offer, som pekade på Honom som Guds Son – höll om hedningarna med Sin mänskliga arm av sympati och förening, medan Han med Sin gudomliga arm av nåd och kraft förde fram till dem den frälsning, som judarna vägrade att ta emot.