Moralisk sjukdom finns i överflöd, och mörker täcker jorden; men Kristi lärjungar framställs som ljus, som lyser mitt i nattens mörker. Dessa strålar avslöjar farorna, som ligger i syndarens väg och visar den sanna vägen till rättfärdighet och säkerhet. Om de, som bekänner sig vara Kristi efterföljare och att de har sanningens ljus, inte är noga med, att presentera den sanningen för andra på ett korrekt sätt, kommer de, som befinner sig i villfarelsens mörker, att inte se någon skönhet i den. När bäraren bär en lykta en mörk natt, för att lysa upp vägen för den, som följer, blir bäraren stundom slarvig och låter sin person lägga sig mellan ljuset och den, som han leder, och vägens mörker återges mer intensivt för honom från det tillfälliga ljuset, som har utgjutits över vägen. Likadant med många, som hävdar sig presentera Guds sanning för andra; de gömmer det dyrbara ljuset bakom sina egna defekta karaktärer, som framträder mörkt iögonfallande i sin missbildning och avvisar många från sanningen. Karaktärerna hos Kristi bekännande efterföljare borde vara så beundransvärda och deras gärningar så exemplariska, att världen kommer att attraheras av en religion, som bär sådana frukter av rättfärdighet. De kommer således att ledas till, att undersöka och omfamna dess principer av det faktum, att dess representanters liv lyser fram med sådan helighet, att de är världens fyrljus.