Då lärjungarna såg, att Jesus inte räddade Sig Själv från Sina fiender, utan lät Sig bli tagen och bunden, blev de förolämpade över, att Han skulle utstå denna förödmjukelse för egen del och för dem. De hade precis bevittnat en uppvisning av Hans makt, genom att fälla dem, som hade kommit, för att ta Honom och bota tjänarens öra, som Petrus hade huggit av, och de visste, att om Han ville, kunde Han befria Sig från den mordiska folkhopen. De anklagade honom för, att Han inte gjorde det, och förskräckta och skräckslagna av Hans oansvariga beteende, övergav de Honom och flydde. Kristus hade förutsett denna desertering och hade i den övre salen förvarnat dem om den väg, som de skulle ta vid denna tid, och sagt: ”Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.” {Johannesevangeliet 16:32.}