Vilken stark motsats är icke Lots liv till Abrahams! De hade en gång varit följeslagare, som tillbad vid samma altare och bodde bredvid varandra i sina pilgrimstält; men hur långt skilda åt var de inte nu! Lot hade valt Sodom på grund av dess behag och fördelar. Sedan han lämnat Abrahams altare och de offer, som dagligen bars fram till den sanne Guden, lät han sina barn umgås med ett fördärvat och avgudadyrkande folk. Likväl bibehöll han sin gudsfruktan, ty Skriften säger, att han var en "rättfärdig" man. Hans själ plågades av det ogudaktiga tal han dagligen fick höra, samt av de våldshandlingar och brott, som han ej kunde förhindra. Han räddades slutligen som "en brand ryckt ur elden" (Sakarja 3:2), men var då berövad sina ägodelar, sin hustru och sina barn samt bodde i grottor, liksom de vilda djuren, och blev vanärad på ålderdomen. Han gav till världen, inte ett släkte av rättfärdiga människor, utan två avgudadyrkande nationer, som var fientliga mot Gud och förde krig mot Hans folk, till dess de hade fyllt sin syndabägare och blev utrotade. Hur förskräckliga var inte följderna av ett enda obetänksamt steg!