Josef visade sig för bröderna, utan att misstänka faran, samt glad över, att han slutligen hade funnit dem. I stället för den förväntade hälsningen, möttes han av förbittrade och hämndlystna blickar, som förskräckte honom. De grep honom och drog av honom hans rock. Deras smädelser och hotelser emot honom uppenbarade en mordisk avsikt. De aktade ej på hans böner. Han var helt och hållet i dessa förbittrade mäns våld. De släpade honom obarmhärtigt till en djup brunn. I den kastade de honom ned, och efter att de förvissat sig om, att det ej fanns någon möjlighet för honom att undkomma, lämnade de honom där att förgås av hunger. Själva slog de sig ned, "för att äta."