Ytterligare en förfalskning var nödvändig för att den romerska kyrkan skulle kunna använda sig av sina anhängares fruktan och laster. Detta uppnådde man genom läran om avlat. Full befrielse från synd i det förflutna, i nutiden och i framtiden, och befrielse från alla de plågor och straff dessa skulle ha medfört, utlovades. Villkoret var att de skulle ta del i påvens krig för att utvidga hans världsliga välde, straffa hans fiender eller utrota dem som vågade förneka hans andliga överhöghet. Folket fick också lära sig, att de genom att ge pengar till kyrkan kunde befria sig från synd och också befria sina döda vänners själar som plågades i lågorna. Med sådana medel fyllde den romerska kyrkan sina skattkamrar och kunde upprätthålla en prakt, lyx och last som de kunde hänge sig åt. Ändå påstodde sig vara representanter för honom som inte hade någon plats där han kunde vila sitt huvud. (Se ”Tillägg”).