En studiekurs i Ann Abor må te sig väsentlig för somliga; men där inverkar alltid ett ont inflytande på mottagliga personer, så ju längre de når i sitt läsande, desto mindre anser de det vara nödvändigt, att erhålla kunskap om Guds vilja och vägar. Ingen bör ha lov till, att studera till men för sin tro på sanningen och på Herrens kraft, eller till förfång för sin respekt för ett helgat leverne. Jag vill varna de studerande för, att följa denna väg – inte ens enligt sina lärares eller ansvariga personers råd – med mindre de först söker Gud var och en för sig, med hjärtat öppet för den Helige Andes inflytande, för att få Hans råd om det planerade studieförloppet. Skilj Er från alla själviska önskningar, och lägg fram alla förslag från människor inför Gud. Lita så på (348) den Helige Andes vägledning, för att all ohelgad äregirighet skall ryckas upp med rötterna, så att Herren inte skall behöva säga: ”Jag såg dåren som var fast rotad, men strax förbannade jag hans boning.” Var och en bör handla, så att han kan säga: ”Men du, HERRE, känner mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig.” ”’Du är den Gud som ser mig’”. Herren väger alla bevekelsegrunder. Han genomskådar hjärtats tankar och avsikter samt syften. Utan Gud har vi inget hopp; låt oss därför fästa vår tro på Honom. ”Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom.” {Job 5:3; Jeremia 12:3; Första Moseboken 16:13; Psaltaren 71:5.}