I frestelsens ödemark stod Kristus i Adams ställe, för att uthärda det prov, där han misslyckades att uthärda. Här segrade Kristus å syndarens vägnar, fyra tusen år efter det att Adam lämnade ljuset i sitt hem. Skild från Guds närvaro, hade mänskofamiljen avlägsnat sig allt längre under varje generation från den ursprungliga renheten, visdomen och kunskapen, som Adam ägde i Eden. Kristus bar på släktets synder och krämpor sådana de var, då Han kom till världen, för att bispringa eller hjälpa människan. Å släktets vägnar, bärande den fallna människans svaghet, skulle Han utstå Satans frestelser på varje punkt, där människan skulle ansättas.... |