”Herren sade till Mose: ’Räck upp handen mot himlen, så skall det komma ett sådant mörker över Egypten att man kan ta på det.’ Då räckte Mose upp handen mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar. Ingen såg den andre och ingen steg upp från sin plats på tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt. Då kallade Farao till sig Mose och sade: ’Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er.’ Men Mose sade: ’Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Herren, vår Gud. Också vår boskap måste gå med oss, och inte en klöv får bli kvar. Från vår boskap tar vi när vi tjänar Herren, vår Gud. Och innan vi är där, vet vi inte själva vad vi skall offra åt Herren.’ Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte ville släppa dem. Farao sade till honom: ’Gå bort ifrån mig och akta dig för att komma inför mina ögon en gång till. Den dag du kommer inför mina ögon skall du dö.’ Mose svarade: ’Du har talat rätt. Jag skall aldrig mer komma inför dina ögon.’” Verserna 21-29.