Vid Jerusalems tempel var en skiljemur, som skilde den yttre förgården från den inre. Hedningarna var tillåtna att träda in på den yttre; men inga andra än judar var tillåtna att träda in på den inre. Om en samarit hade trätt över den heliga skiljelinjen, hade templet blivit ohelgat, och han hade måst plikta med sitt liv för en sådan besmittelse. Men Jesus, som verkligen var templets grundläggare – ty templets tjänst och ceremonier var bara en skugga av hans stora offer och pekade framåt till honom såsom Guds Son – fattade om hedningarna med sin medlidsamma och barmhärtiga människoarm, medan han på samma gång med sin gudomliga krafts och nåds arm bringade dem den frälsning, som judarna hade förkastat.