Nu, då lärjungarna var skingrade och modlösa, kom Nikodemus frimodigt fram. Han var rik, och han använde sin rikedom till att hjälpa Kristi unga församling, om vilken judarna tänkte, att den skulle bli till intet vid Jesu död. Han, som förut varit så försiktig och betänksam, stod nu i farans tid fast som klippan och uppmuntrade lärjungarnas svaga tro samt skänkte medel till att uppehålla Guds sak. Han blev bedragen, förföljd och föraktad av dem, som förut hade ärat honom. Han blev fattig i denna värld; men han vacklade inte i den tro, som först grundlades den natten på Oljeberget under hans hemliga samtal med den unge galileiske mannen.