Han, som inte betraktade det som ett rövat byte, att vara Guds jämlike, beträdde en gång jorden, och bar våra lidanden och sorgefyllda natur, samt blev frestad på alla punkter liksom vi; och nu visar Han Sig i Guds närhet som vår store Överstepräst, redo att godta den ångrande, och besvara Sitt folks böner, samt genom Sin egen rättfärdighets (262) förtjänster bringa dem till Fadern. Han lyfter Sina sårade händer inför Gud, och kräver deras blodköpta tillgivelse. Jag har graverat in dem på Mina handflator, ber Han. Dessa sår påminner om Min förödmjukelse och pina, som säkrar Min församling Allmaktens bästa gåvor.