Ett ögonblick lyste Kristi gudom genom hans mandom, som dolde den, och översteprästen darrade för Frälsarens genomträngande blick. Det såg ut, som om han läste hans dolda tankar, och som denna blick skulle genomborra hans hjärta, och han glömde aldrig under återstoden av sitt liv det ransakande ögonkraft, varmed Guds förföljde Son betraktade honom. Denna frivilliga bekännelse, i vilken Jesus gjorde anspråk på att vara Guds Son, skedde på det mest offentliga sätt och under den högtidligaste ed. Uti den framställde han för de närvarande ett helt och hållet motsatt uppträde än det, som de nu sågo, då han, livets och härlighetens Herre, skulle sitta vid Faderns högra sida såsom himmelens och jordens högste domare, vilkens dom icke kunde förändras han framställde för dem den dagen, då han skulle komma i himmelens skyar med makt och stor härlighet, åtföljd av många tusen änglar, till att förkunna dom över sina fiender, i stället för att vara omgiven och misshandlad av en upprorisk hop, som var anförd av landets präster och domare.