Främst bland dem som snabbt ledde folket mot undergång var Sidkia, deras kung. Han tog helt avstånd från de råd som HERREN gett genom profeterna, glömde helt bort den tacksamhetsskuld han hade till Nebukadnessar, och bröt sin högtidliga vasalled, som han hade avlagt i Israels Guds namn. Juda kung gjorde uppror mot profeterna, mot sin välgörare och emot sin Gud. Med en inbillad uppfattning om sin egen visdom vände han sig till den gamle fiende som motverkat Israels välgång. Han ”skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle ge honom hästar och mycket folk.”