Jesus hyste så stort medlidande med arma syndare, att han lämnade himmelen, lade av Sig Sin konungsliga klädnad och nedlät Sig själv till mänskligheten, för att Han sålunda måtte lära känna människornas behov och hjälpa dem att lyfta sig upp ur fallets förnedring. När Han nu gett människorna sådana otvetydiga bevis på Sin kärlek och Sitt ömmaste deltagande, hur viktigt är det ej då, att Hans ställföreträdare efterföljer Hans exempel och träder i nära förening med sina medmänniskor samt hjälper dem att bilda en sant kristlig karaktär. Somliga predikanter har emellertid varit alltför snara att befatta sig med svårigheter inom församlingen och har framkommit med skarpa och skoningslösa vittnesbörd mot de felande.. Genom detta sitt handlingssätt har de gett efter för en naturlig böjelse, som hade bort undertryckas. (269) Detta är ingalunda ett lugnt utlåtande av den kristliga rättvisan, utan snarare ett häftigt sinnes skarpa kritik.