Stillhet föll över den väldiga folkskaran. Det Guds namn som hade nämnts för Moses för att ge uttryck för den evigt närvarande Guden hade denne galileiske lärare gjort anspråk på som sitt eget. Han hade förklarat sig som den självexisterande, han som hade blivit lovad åt Israel, han "vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar". (Mika 5:2.)