Stora Rådet hade förklarat Jesus skyldig till döden. Det stod emellertid i strid med judisk lag att förhöra en fånge under natten. Ett lagenligt domslut kunde inte utfärdas annat än i dagsljus och i fulltaligt rådsmöte. Trots detta blev Frälsaren nu behandlad som en dömd förbrytare. Han överlämnades till att skymfas av de djupast sjunkna och mest fördärvade bland människor. Översteprästens palats omslöts av en öppen plats, där soldater och människoskaror hade samlats. Över denna plats fördes Jesus till vaktrummet och möttes från alla sidor av förlöjligande för sitt påstående att han var Guds Son. Hans ord om att "sitta på Maktens högra sida" och att han skulle "komma på himmelens skyar" upprepades hånfullt. Under det att han uppehöll sig i vaktrummet, där han väntade på sitt lagenliga förhör, var han utan skydd. Den okunniga pöbeln hade sett den grymma behandling han utsatts för i Stora Rådet. På grund därav tog den sig frihet att visa alla djävulska drag i sin natur. Även det ädla och gudomliga hos Kristus eggade pöbeln till raseri. Hans ödmjukhet, hans oskuld och hans majestätiska tålamod fyllde dessa människor med ett hat som Satan var upphovet till. Barmhärtighet och rättfärdighet trampades under fötterna. Aldrig har en förbrytare behandlats på ett så omänskligt sätt, som fallet var med Guds Son.