”’Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?’” {Vers 51.} De församlade teg ett ögonblick. Nikodemus var en rik man med stort inflytande. Han var lärd och intog en hög ställning ibland rådsherrarna. Han talade sanning, och den gjorde ett starkt intryck på fariséerna. De kunde inte döma någon, utan att förhöra honom. Men denna var inte den enda orsaken till, att de stolta rådsherrarna blev förvirrade, då de tittade på honom, som så frimodigt talade till försvar för rättfärdigheten. De häpnade och förtröts över, att en av deras egna hade tagit så djupt intryck av Jesus, att han offentligt försvarade Honom i rådet. Så snart de hade övervunnit sin häpenhet, tilltalade de honom med bitskt hån: –