Gud förde dem till Sinai, Han uppenbarade Sin härlighet, Han gav dem Sin lag och lovade dem stora välsignelser, om de ville lyda Honom: "Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni . . . vara ett rike av präster och ett heligt folk". Andra Moseboken 19:5-6. Folket kände inte sina egna hjärtans syndighet, ej heller att det vore omöjligt för dem, att hålla Guds lag utan Kristus, och därför ingick de beredvilligt förbund med Gud. Eftersom de tyckte, att de kunde uppnå sin egen rättfärdighet, utropade de: "'Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.'" Andra Moseboken 24:7. De hade bevittnat lagens förkunnande i vördnadsväckande härlighet och hade inför berget bävat av fruktan, likväl bröt de sitt förbund inom några veckor och tillbad ett gjutet beläte. De kunde inte hoppas på, att erhålla Guds nåd genom ett förbund, som de hade brutit. Nu, när de insåg sin syndighet och sitt behov av förlåtelse, lärde de även att känna behovet av den Frälsare, som var utlovad i förbundet med Abraham och avbildad genom offren. Nu var de genom tro och kärlek bundna vid Gud som sin befriare från syndens träldom. Nu var de förberedda, att uppskatta det nya förbundets välsignelser.