Upphöjandet av kopparormen var ämnat, att framställa en viktig lärdom för israeliterna. De kunde ej av sig själva förhindra verkningen av det dödliga giftet i sina sår. Endast Gud var i stånd till, att bota dem; men de måste visa sin tro på den anordning, som Han hade gjort för dem. De måste se, för att kunna leva. Det var deras tro, som var behaglig inför Gud; och de visade denna, genom att se på ormen. De visste, att ormen ägde ingen kraft i sig själv, utan att den var en sinnebild av Kristus; och behovet av, att tro på Hans förtjänster, blev på detta sätt framställt för dem. Många hade tidigare tyckt, att de gjorde en tillräcklig försoning för sina synder, då de frambar sina offer inför Gud. De förlitade sig inte på den kommande Frälsaren, vilken dessa offer blott avbildade. Herren ville nu lära dem, att deras offer inte hade någon större kraft i sig själva, än kopparormen, utan att de avsåg, liksom den gjorde, att rikta deras tankar på Kristus, det stora syndoffret.