Mose överilade sig, då han slog ihjäl egyptiern. Han trodde, att Israels folk insåg, att Guds särskilda försyn hade rest upp honom till deras befriare. Men Gud hade inte tänkt Sig, att befria Israels barn genom krig, såsom Mose menade; utan genom Sin egen mäktiga kraft, så att äran skulle tillskrivas Honom allena. Gud underkände Mose handling, att slå ihjäl egyptiern, för att utverka Hans avsikt. I Sitt förutseende placerade Han Mose i den egyptiska kungafamiljen, där han erhöll en grundlig utbildning; och likväl var han inte redo för, att av Gud anförtros det stora verk, som Han hade rest upp honom till att uträtta. Mose kunde inte genast lämna hovet och de förmåner han fick som kungens barnbarn, till att utföra Guds bestämda verk. Han måste få tid till, att samla erfarenhet och utbildning i motgångens och armodets skola. Då Mose levde tillbakadraget, sände Herren Sina änglar, för att instruera honom noggrant om framtiden. Här lärde han sig självbehärskningens och ödmjukhetens läxa mera fullständigt. Han tog hand om Jetros hjordar; och medan han utförde sina enkla uppgifter som herde, beredde Gud honom för, att bli andlig herde för Herrens får, som var Hans folk Israel.